OCR Output

135

»Mary and Martha» låg förtöjd. Vi langade Josia
Hick ombord, överlämnande honom i sekondens
ömma vård och foro hem.

Vi hade nu arbetat i en vecka och »Mary and
Martha» strålade i en förut aldrig anad färgglans —
den hade varpats ut i hamnbassängen med Michi¬
gans fria yta bakom sig och ned på sina ankare, så
nätt och prydligt, så det var en glädje för ögat,
som sekonden uttryckte sig. Vi hade bott ombord
och sedan vi tvättat oljefärgen ur penslarna och
tackat för mat och logi rodde vi i land. Vi stego
uppför kajtrappan, bundo båten vid en ring och
vände oss om för att avnjuta skonaren — men,
den fanns där inte. Hamnbassängen gapade tom
på det ställe varest minuten förut »Mary and
Martha» gungat på sina ankare. Pete såg på mig
med ett blekt leende. : |

— Sjunkit som en sten, sade han.

— Dumskalle, inföll jag, förstår du inte hur
styvt vi målat, skutan är ju camouflerad — osyn¬
lig — går ihop med luft och horisont — begriper
du nu.

Pete lät höra en gäll vissling.