Sida 138 [138]
OCR
som sagt, inte märkte vi något av de nya rika. Våra tavelramar torkade, sprucko, förlorade glans och föllo isär, våra dukar mörknade, flagade av och blevo dunkla. Vi rökte våra Corn-cobs och drucko vårt enkla öl och lyssnade till granaternas brak i newspaperen och då och då togo vi oss en långpromenad och sågo tappra regementen inpackas på de tyska U-båtarnas 12” måltavlor som kallas transportångare och det var just under en sådan promenad, som Pete fick ett arbete — ett arbete som han naturligtvis skötte alltför väl. Vi kommo flanerande utför en av gatorna i närheten av hamnen, då vi sågo en gubbe med träben stå mitt i ett spårvägsspår och vinka med nävarna — det var rätt sent på kvällen och föga trafik, och då vi hunnit fram till honom, utbrast han: — Boys, jag har kört fast här med benet. Mycket riktigt, träbenet hade fastnat i spåret och borta i hörnet till Michigan street kom spårvagnen i full fart, det var ingen tid att förlora, Pete spände till träbenet, ett brak; gubben tog ett hopp baklänges och förbi for vagnen under en störtskur av svordomar från föraren. i — Holy Moses, det där var nära ögat, skrek
