Sida 129 [129]
OCR
123 — Ja, det är så bra, så bra, kära Jack, men varifrån få Rembrandt och Rubens i en hast? — Vi gör dom förstås, folk vill ha namn som dom känner igen från världshistorien. På ett par dagar voro alla tavlor omsignerade.» -— Nej, vet du, Pete, det går aldrig i folk att vi skulle kasta bort sexhundra dollars för att få vara konsthandlare i en småstad, nej, vet du, Pete, du har ingen lycklig dag som författare i dag. — Kanske har du rätt, Jack, jag känner mig litet trött och vi ge tusan i författeriet i dag, för vi satt länge uppe på Cormiks ateljé i går kväll och du skulle sett Cormick. Han var så präktigt full där han satt i sin stol och fånstirrade. — Fånstirrade han? ; — Ja, på sin stora tavla, »Väderkvarn i lugnt väder». — Va de något så märkvärdigt med den då? — Tacka tusan för det, när väderkvarnsvingarna gick runt. — Runt? Va han så full? — Ja, vi andra märkte ingenting först, men så började det liksom fläkta i mina lockar, jag satt på en pall alldeles intill staffliet och då jag tittar upp har det kommit blåsväder i landskapet och vingarna på kvarnen gingo för fulla muggar.
