Sida 128 [128]
hade vi ingen som helst svårighet att övertyga
innehavarna av stadens bägge konstaffärer att de
hade det fanken så trevligare på en annan plats.
De slogo med nöje till, då vi bjödo dem trehundra
dollars var och vem vi med nöje. skulle slagit
till, då vi granskat lager och väggar, gissar nog
läsaren, för det som fanns var gräsligt, övermåttan
gräsligt. Emellertid öppnade vi våra butiker, som
lustigt nog lågo mittemot varandra på samma
gata, och snart glömde vi båda hur människor
sågo ut, för vi sågo inte till en katt ens på en
hel vecka, folket i stan brydde sig inte om konst,
tycktes det. Jo, en gubbe som sålde gamla träbitar
från ' gamla viskyfat att suga på eller lägga i
vatten och göra grogg utav, var inne engång, fast
det var inte stort bevänt med viskyn, man. skulle
behövt en hel brädstapel i glaset för att få någon
8rogg.
— Pete, sade jag så "er kväll Nu har jag
funderat ut varför folk ej köper konst här i stan,
dom ä helt enkelt bortskämda med fina namn
och: vill inte ha dessa hiskliga månskenssonater
som finns här på alla väggar av okända mästare.
Giv dem Rubens och Rembrandt och de' andra
muskelgubbarna från medeltiden, Pete, så skall du