Sida 78 [78]
»Jaså ni flår lik — snyggt, mister Benjamin
eller Aron eller vad ni heter, men ni får ta er
en annan hjälp», sa jag, »för jag befattar mig inte
med likrester.»
En månad efter ovan omtalade händelser kom
Hocker upp till oss.
— Vänta ska ni få höra, började han.
Kommer du ihåg den där tavlan som var
»målad» på människohud, som du visade mig.
Var är den?
Pete redogjorde i korta ordalag vad han visste.
— Å tusan, gick dom dit. Jo, ser ni, pojkar, vi
ha kommit på en sjukskötare uppe på sjukhuset
med att vara liebhaber på tatueringar och mer till.
Så fort vi fått in ett lik, vips undersöker han
kadavret, och är det någon extra prydnad på det
så flår han av den skinnlappen. Det gjorde ju
ingenting så länge han nöjde sig med de döda,
men i förra veckan fick vi in en gammal matros
med den härligaste torso ni kan tänka. er, och
mittpå bröstet gungade en fullriggare — väldigt
styvt tatuerad, jag såg det när jag hörde på hans
hjärta. Nå, Bell — så heter sjukskötaren — stod
bredvid och jag undrade varför han stirrade så
styvt på gubben.
Känner Bell den här mannen, frågade jag.