Sida 78 [78]
OCR
»Jaså ni flår lik — snyggt, mister Benjamin eller Aron eller vad ni heter, men ni får ta er en annan hjälp», sa jag, »för jag befattar mig inte med likrester.» En månad efter ovan omtalade händelser kom Hocker upp till oss. — Vänta ska ni få höra, började han. Kommer du ihåg den där tavlan som var »målad» på människohud, som du visade mig. Var är den? Pete redogjorde i korta ordalag vad han visste. — Å tusan, gick dom dit. Jo, ser ni, pojkar, vi ha kommit på en sjukskötare uppe på sjukhuset med att vara liebhaber på tatueringar och mer till. Så fort vi fått in ett lik, vips undersöker han kadavret, och är det någon extra prydnad på det så flår han av den skinnlappen. Det gjorde ju ingenting så länge han nöjde sig med de döda, men i förra veckan fick vi in en gammal matros med den härligaste torso ni kan tänka. er, och mittpå bröstet gungade en fullriggare — väldigt styvt tatuerad, jag såg det när jag hörde på hans hjärta. Nå, Bell — så heter sjukskötaren — stod bredvid och jag undrade varför han stirrade så styvt på gubben. Känner Bell den här mannen, frågade jag.
