Sida 77 [77]
OCR
71 »Nej, sluta nu, Hocker», sa jag för jag tyckte det började skymta flådda lik i ateljévrårna. Sen drömde jag hela natten om den där hudlöse fan, hur han kom och tiggde och bad att få igen sin brösthud, för han frös och var rädd att han skulle förkyla sig. — Skojig historia, du Pete — men ett gott råd vill jag ge dig. Lämna du duken tillbaka till juden. Följande afton kom Pete hem rätt sent, men han var vid gott humör och var knappt innanför dörren förrän han började: — Jack, jag lämnade igen tavlan, jag ville inte ha med den att göra, sa jag, den är ju målad på människohud. Först såg han litet skrämd ut, men så repade han sig och sade: »Målad, den är så fan heller, målad, nu när ni ändå fått reda på materialet, kan jag lika gärna tala om att den är en tatuering» — »Tatuering ?» sa jag då. »Visst och här är flera», och så drog han fram en hel trave tavlor med fartyg och fruntimmer och rätt så snuskiga scener. Tatueringar allihopa. »Hur fan får ni folk att släppa till huden då», sa jag och kände mig kuslig. »Dom gör det så godvilligt så», 10g juden och blottade alla sina betar i ett vämjeligt grin.
