OCR Output

71

»Nej, sluta nu, Hocker», sa jag för jag tyckte
det började skymta flådda lik i ateljévrårna. Sen
drömde jag hela natten om den där hudlöse fan,
hur han kom och tiggde och bad att få igen sin
brösthud, för han frös och var rädd att han
skulle förkyla sig.

— Skojig historia, du Pete — men ett gott råd
vill jag ge dig. Lämna du duken tillbaka till juden.

Följande afton kom Pete hem rätt sent, men han
var vid gott humör och var knappt innanför dörren
förrän han började:

— Jack, jag lämnade igen tavlan, jag ville inte
ha med den att göra, sa jag, den är ju målad på
människohud. Först såg han litet skrämd ut, men
så repade han sig och sade: »Målad, den är så
fan heller, målad, nu när ni ändå fått reda på
materialet, kan jag lika gärna tala om att den är
en tatuering» —

»Tatuering ?» sa jag då.

»Visst och här är flera», och så drog han fram
en hel trave tavlor med fartyg och fruntimmer och
rätt så snuskiga scener. Tatueringar allihopa.

»Hur fan får ni folk att släppa till huden
då», sa jag och kände mig kuslig. »Dom gör det
så godvilligt så», 10g juden och blottade alla sina
betar i ett vämjeligt grin.