Sida 70 [70]
OCR
Vi tyckte båda att livet var som litet lättare att leva och då vi framåt sextiden åter trädde in på vår ateljé sade Pete. — Vet du vad, Jack, vi ska nog försöka tala förnuft med Kermody. Jag ska ta och ringa till honom ett slag. Hallå, får jag 282838 B. Jo, det är Pete Cummin. Jaså, Kermody är inte hemma. FILORS sar Tack, good by. Pete vände sig om med ett undrande uttryck i ansiktet. — Jack, dom sa uppe från redaktionen att vårt manuskript var kvar och frågade om dom skulle sända det hit. Pete gick fram till brevboxen och tog upp avin. Det kom ett tvivlande drag i hans ansikte, så sade han: — Hör du, jag kilar ändå ned och löser ut det här, jag lånade en dollar av Turpin... Det gick en halvtimme och jag sydde i en knapp, så ringde det skarpt på dörrklockan och då jag öppnade stod Pete där med ett strålande leende. — Brevet var från Kermody, sade han. Han ber oss om ursäkt och se här. Han sänder oss femhundra dollars i skadestånd!
