Sida 69 [69]
OCR
är för litet portat och vi ha bara femtio cents. Ska vi gå och raka oss eller ska vi ta och äta lunch och sen gå ut på stan och se om någonting skulle yppa sig. Vi åto en av Joricks berömda tjugufemcentslunchar, där man får tillräckligt med peppar för en hel månad och till det drucko vi en sejdel öl och så gingo vi med brännande strupar neråt Montreal street. Pete sög på sin Corn-cobpipa och jag på en karamell. Sabla Kermody. I ett gathörn törnade vi ihop med en lång herre, skalden Turpin. Han rusade rätt på Pete, höjde båda sina armar i luften och lät dem falla ned på Petes axlar. Pete sjönk i knäna. — Pete, hjärtevän, vilken novell, skrek han. Du är berömd, alla människor tala om ditt skojiga läggspel till berättelse. Pete såg på mig — berömd och berömd — Kermodyredaktören är arg som Hell och vill ha femhundra dollars i skadestånd. — Skadestånd, skrek Turpin, skadestånd när World: rives bort från diskarna. Jag var nyss inne hos Kellys, dom hade sålt trehundrafemtio exemplar på ett par timmar.
