OCR Output

är för litet portat och vi ha bara femtio cents. Ska
vi gå och raka oss eller ska vi ta och äta lunch
och sen gå ut på stan och se om någonting
skulle yppa sig.

Vi åto en av Joricks berömda tjugufemcents¬
lunchar, där man får tillräckligt med peppar för
en hel månad och till det drucko vi en sejdel
öl och så gingo vi med brännande strupar neråt
Montreal street.

Pete sög på sin Corn-cobpipa och jag på en
karamell.

Sabla Kermody.

I ett gathörn törnade vi ihop med en lång herre,
skalden Turpin. Han rusade rätt på Pete, höjde
båda sina armar i luften och lät dem falla ned
på Petes axlar. Pete sjönk i knäna.

— Pete, hjärtevän, vilken novell, skrek han. Du
är berömd, alla människor tala om ditt skojiga
läggspel till berättelse.

Pete såg på mig — berömd och berömd —
Kermodyredaktören är arg som Hell och vill ha
femhundra dollars i skadestånd.

— Skadestånd, skrek Turpin, skadestånd när
World: rives bort från diskarna. Jag var nyss
inne hos Kellys, dom hade sålt trehundrafemtio
exemplar på ett par timmar.