Sida 66 [66]
OCR
Han hade tittat litet i början på novellen, tyckt om den och sänt den till tryckning — men nu hade han läst den och fordrade femhundra dollars i skadeersättning. Pete såg fundersamt upp från brevet: — Jack, han talar om novellen — vi sände ju två. — Två? svarade jag, nej, bara en... Pete stirrade på mig. — En, nej hör du, Jack. Vi skrev ju två på samma gång, en om Alaska om den där »How-ha» — nej, det var visst från Samoa, för jag minns jag tog början från »Nordlandets dotter» av Jack London och uteslöt ordet »indian» och den andra från Samoa om den där Falkiner. — Nej, Pete, vid piparen som spelade för Moses, skrevo vi bara en, säger och skriver en, svarade jag, och jag tyckte idén var förbaskat bra, särskilt när hundsläden med sitt hundspann kom fram mellan palmerna — och Falkiner... Pete blev: blek. — Skrev du allt i en röra? — Ja visst, sade jag. Just då ringde brevbäraren. Det var ett korsband från World. Pete störtade sig över tidskriften och jag läste över hans axel.
