Sida 65 [65]
OCR
59 svartpolerade revet låg torrt, så att man såg den gula och rosenröda korallen sticka upp.» Tack, Stevenson ..— Vi ä alltså på Samoa, Pete? — Ja, en stund. Ta nu ett nytt ark så börja vi med Alaska. Det skall vara något med hundspann förstås och blodiga fötter och em eskimå, som förföljer den vite uslingen, som förförde hans egen älskade Tjimdada Komovitsch — låter det inte eskimåiskt, Jack? se arma fofmng; svarade jag, det blir något nytt. Alltså: »Hon tyckte om att fara ut med hundarna i den bitande kölden, som stack henne i kinderna och drog blodet i starkare fart genom ådrorna.» Framåt eftermiddagen hade vi fått ihop en präktig soppa. Mest Jack London förstås, inte så litet R. Stevenson, Custics »Hämnaren» hade även fått lämna bidrag och när så Pete äntligen reste sig upp ur sin klubbstol efter fem timmars trägen diktamen, voro vi så trötta att vi ej orkade läsa igenom manuskriptet utan slogo vi in det som det var och på vägen till vår restaurang slungade Pete kuvertet i em brevlåda. Ett par dagar efteråt fingo vi brev från Kermodyredaktören och han var ilsken som: ett: bi: |
