OCR
— Hör på, Jack, sade han. Naturligtvis lämnar vi inte igen de femhundra dollars, vi säga de äro slut, det är ju klart, utan i stället gå vi ned till Mocks och trösta Nelson. Det var klart att Nelson var arg som ett bi, helst som han sänt Duff femhundra dollars. Pete försökte trösta honom, — Ni har ju egentligen bara förlorat fyrahundra och de tjäna ni lätt igen, några mynt kan ni ej få av oss — för pengarna äro redan slut. Hyran, you know. På kvällen kom Kracker & Huntley — de verkliga — ned till Mock och köpte tavlan. Nelson sade sedan till oss, att han blev så överraskad att han satte sig på en nymålad Rubens. De hade först blivit litet häpna, då Duffs ringde på och förebrådde dem för illojal konkurrens, men sedan slog det dem plötsligt att det ku nde göras något av idén. Åtminstone hade de sagt så till Nelson. Då vi två, Pete och jag, kommo hem från Labrador kunde man inte vända sig någonstans utan att få syn på en stor reklam från Kracker & Huntley. Man såg på den Duffs gamla fabrik, den såg för jäklig ut — och så vid sidan av den Krackers nya anläggningar på guldgrund och i glada ljusa färger och så följande präktiga text: »En skön själ i en skön kropp — så säger