Sida 57 [57]
51
— Det här skötte jag väl jäkligt bra, sade
Pete, då vi hunnit hemmets lugna vrå.
= Ja, attidet var du, som Skrivit brevet från
Kracker & Huntley det begrep jag då genast.
Fastän jag förstår inte riktigt varifrån du fått
Krackers firmapapper och hur du sedan kunde
få de där herrarna från Kracker & Huntley att
gå ned till Mock, det begriper jag, min själ inte
alls. ;
— Jack, herrarna från Kracker & Huntley voro
mina båda bröder och de äro kontorister hos
Kracker & Huntley, begriper du det hela nu?
— Pete, du är storartad. Men om nu Duff &
Palmers ringer upp Kracker & Huntley och skäller
ut dem?
— Det gör dom aldrig — för resten äro vi i
Labrador om ett par dar, vi resa i kväll.
Just då ringde telefon.
Pete tog luren, det var från Mocks.
Duff hade verkligen ringt upp Krackers, som
ingenting visste om hela saken och nu var fan
lös. Nelson var nästan gråtfärdig, för Duff trodde
förstås, att det var ham, Nelson, som skojat |
honom och nu hade han sänt ned tavlan igen till
affären och fordrade igen femhundra dollars. |
Pete funderade en stund. |