Sida 55 [55]
OCR
49 — Nelson blev ju förstås upprörd, det långa renlevnadshelgonet, sade Pete då han kom igen. Han ringde genast upp Duff & Palmers och talade om vad som hänt och herrarna grinade honom förstås rätt upp i luren och sade, att nog visste de att Kracker & Huntley voro idioter, men att de voro så stora idioter, att de i konkurrenssyfte köpte en tavla till femhundra dollars då de kunde få sem fotografi-till: fem, sdet:erckante + dem; och så vidare — Pete smålog. — Skrattar bäst som skrattar sist, sade han. Följande dag ringde Pete upp Nelson och frågade: — Nå, har Kracker & Huntley hämtat tavlan. Jag hörde Nelsons skrockande skratt och orden: — Nej du, din; skojare ,—— — Framåt eftermiddagen gingo vi ned till Mocks. Nelson föreföll bekymrad. — Fan vet hur det är med det här tavelköpet egentligen. Här hade I varit inne tvenne herrar från Kracker & Huntley och bett få tavlan över Duff & Palmers fabrik nedsänd till sitt kontor i och för påseende och inköp. i De skulle ha tavlan som ,en jämförande bild vid | sidan av en av deras nya fabriker. Den ene av I herrarna hade sagt: — Hade jag en fabrik av- | målad med det utseendet skulle jag stämma må- | 4, — Elgström, ”Chikagobohéme". |
