Sida 53 [53]
OCR
47 Intet svar. Jag gick fram och lutade mig över hans axel. Gudarnas skymning — det var en totalvy av Duff & Palmers etablissemang. Pete och fotografier? Nej, det passar inte alls. Emellertid var det omöjligt att få ett ord ur honom annat än om helt vardagliga saker. Pete var en oerhört flitig människa när han satte den sidan till och på tre dagar hade han duken färdig. Att han använde ett övermått av eickativ, så duken torkade så det knastrade i lärften, berodde ju bara på brådskan att få färgerna torra. Klockan 5,45 den 18 maj hade Pete sin tavla klar. Det var Duff & Palmers fabrik, men av den snygga, tegelröda verkligheten, som fotografiet så väl återgivit, hade Pete gjort ett sammetsbrunt grönskimrande huskomplex, vilket såg ut att kunna dölja alla möjliga slags hemska korvfabriker och kattmalningshistorier. Pete sade själv, det liknar min själ en blodpaltsfabrik. — Och denna ruskiga tavla, sade jag, ämnar du söka få sälja till Duff & Palmers. — Ja visst, sade Pete. — Då är du antingen optimist eller också spritt galen, genmälde jag. Tavlan kom ned till Mock och hängde några
