Page 52 [52]
OCR
Nere hos Mock var fullt med folk och den långe magre Nelson, utställningslokalens innehavare, travade förnöjd omkring med ena handen innanför västen som hans sedvänja var. Pete gick småvisslande väggarna runt, fnyste föraktfullt då och då och så gingo vi in på Custards ölhall bredvid konsthandeln, för det gjorde oss så fördömt törstiga att ha sett alla dessa dammsugarskyltar. »Duff & Palmer» var dammsugarapparatfabrik i rätt liten skala, men en affär med utpräglat sinne för reklamens betydelse. När vi tömt vår första »half and half» fick Pete en idé, åtminstone sa han så — och strax efteråt var han försvunnen. Jag fick betala ölet. Då jag kom till ateljén var Pete inte ännu hemkommen. Följande morgon steg Pete mycket tidigt upp men sade ingenting utan började strax att spänna upp duk på två meter i fyrkant och denna duk inrutade han mycket noggrant, något som förundrade mig i hög grad, för Pete har då aldrig legat för att kopiera något. Döm därför om min häpnad, då Pete drar fram ett litet fotografi och börjar ruta in det. — En beställning, Pete? Intet svar. — Hör du inte, din dövnicke?
