Sida 52 [52]
Nere hos Mock var fullt med folk och den långe
magre Nelson, utställningslokalens innehavare,
travade förnöjd omkring med ena handen innan¬
för västen som hans sedvänja var. Pete
gick småvisslande väggarna runt, fnyste förakt¬
fullt då och då och så gingo vi in på Custards
ölhall bredvid konsthandeln, för det gjorde oss
så fördömt törstiga att ha sett alla dessa damm¬
sugarskyltar. »Duff & Palmer» var dammsugar¬
apparatfabrik i rätt liten skala, men en affär med
utpräglat sinne för reklamens betydelse. När vi
tömt vår första »half and half» fick Pete en
idé, åtminstone sa han så — och strax efteråt
var han försvunnen. Jag fick betala ölet.
Då jag kom till ateljén var Pete inte ännu hem¬
kommen. Följande morgon steg Pete mycket tidigt
upp men sade ingenting utan började strax att
spänna upp duk på två meter i fyrkant och denna
duk inrutade han mycket noggrant, något som
förundrade mig i hög grad, för Pete har då
aldrig legat för att kopiera något. Döm därför om
min häpnad, då Pete drar fram ett litet fotografi
och börjar ruta in det.
— En beställning, Pete?
Intet svar.
— Hör du inte, din dövnicke?