Sida 46 [46]
OCR
Diakonen stramade upp sig och så gick han men i dörren sa han: — Ni ska få höra av mig, och så visade det sig' att han hade två polismän ute i förstugan och de togo gamle Sullivan mellan sig och tio signerade litografier, som vi dumt nog låtit ligga framme. De övriga voro gudskelov inlagda i ett skåp. Hell, tänkte jag, där jag satt i ateljén och stirrade på den stängda dörren. Hur Jack skall bära sig åt då han kommer i badkaret det begriper jag ej, för skägget kommer att ramla av då det blir vått och kudden på ryggen upptäcker dom naturligtvis genast. Det här ändas med straffarbete och en smula Sing-Sing, tänkte jag och kände mig riktigt kuslig. Dagen gick. Jag satt inne till framåt lunchdags för att vänta på polisen, för jag har alltid varit en ärlig natur, men klockan två var jag hungrig och stack av. Efter lunchen var jag inne hos rammakaren och de lovade ha ramarna färdiga till nästa morgon. När jag kom hem igen och hängt min hatt på kroken hörde jag att någon var inne i Jacks lilla skrubb. Jag öppnade dörren och höll på att gå baklänges aderton våningar ned, för där låg Jack,
