Sida 45 [45]
OCR
39 ringen, att gamle Sullivan var nere på frälsningsarméns morgonkaffe, men att han kunde få titta upp om en timme. Så riggade jag upp Jack. Glasögon med hornbågar, ett jultomteskägg och puckel på ryggen. Han såg djävlig ut, men äkta, förbannat äkta verkade han. Vi tittade igenom annonsen ännu en gång och den lät ju bra, tyckte vi och så kom diakonen. Att gamle Sullivan bodde i en åäteljé förbluffade honom inte ett smack, sonen hade ju varit konstnär och jag var en logerare. Diakonen gjorde oss många frågor och Jack spelade döv alldeles utmärkt, men jag hade visst gjort honom för fattig för diakonen ville nödvändigt ha in honom på ett gubbhus och talade så vackert om ålderdomens frid och kaffe på sängen, så vi började få riktigt höga tankar om honom. — Och inkomsten av de i annonsen till salu omnämnda tio litografierna skall oförkortat gå till att betala edra utgifter på vårt gubbhus, slutade han och såg kärleksfullt på Jack, som hade handen bakom örat, som gubbar ju för sed hava. — Men, sade jag, gamle Sullivan är visst inte mogen för gubbhuset på flera år ännu och så länge jag betalar min hyra och hjälper honom så inser jag inte varför han ej får bo kvar här.
