Sida 44 [44]
OCR
Jag låg och sov ut i min skrubb då dörrklockan ringde. — Pete, ropade jag, öppna, det är någon som ringde. Pete svepte sängtäcket kring sig och gick och öppnade... — Kan du tänka dig vem det var — jo, en diakon, en diakon, som frågade var gamle Sullivan kunde träffas. Gamle Sullivan, sade jag, gamle Sullivan. Vem fan är gamle Sullivan, sa jag, för jag var sömnig som Hell. Diakonen drog då fram sin tidning och pekade på vår annons. — Vet du vad, det var som om. jag fått en I-balk i skallen. Men jag har nu i alla tider varit en hundraprocentsamerikan — irländare vill jag säga, så jag tog tidningen och stirrade igenom vårt opus. — Jag flyttade in här i går kväll, sa jag, så jag känner ju inte så noga till folket här, men jag skall fråga ut min värd, och så gick jag in till Jack som sov förstås som han alltid gjort i livets alla kritiska skiften. — Jack, sa jag, här är en diakon, som vill träffa gamle Sullivan — antagligen vill han ge honom en kopp buljongtärningar. Jack är nu gudskelov så skallig han kan bli och när jag så fått i väg diakonen med förkla
