Sida 44 [44]
Jag låg och sov ut i min skrubb då dörr¬
klockan ringde. — Pete, ropade jag, öppna, det
är någon som ringde.
Pete svepte sängtäcket kring sig och gick och
öppnade...
— Kan du tänka dig vem det var — jo, en
diakon, en diakon, som frågade var gamle Sullivan
kunde träffas. Gamle Sullivan, sade jag, gamle
Sullivan. Vem fan är gamle Sullivan, sa jag,
för jag var sömnig som Hell.
Diakonen drog då fram sin tidning och pekade
på vår annons.
— Vet du vad, det var som om. jag fått en
I-balk i skallen. Men jag har nu i alla tider varit
en hundraprocentsamerikan — irländare vill jag
säga, så jag tog tidningen och stirrade igenom
vårt opus. — Jag flyttade in här i går kväll,
sa jag, så jag känner ju inte så noga till folket
här, men jag skall fråga ut min värd, och så
gick jag in till Jack som sov förstås som han
alltid gjort i livets alla kritiska skiften.
— Jack, sa jag, här är en diakon, som vill träffa
gamle Sullivan — antagligen vill han ge honom
en kopp buljongtärningar.
Jack är nu gudskelov så skallig han kan bli
och när jag så fått i väg diakonen med förkla¬