et att du inte lät mig lura
gamle Mock, gör mig
beklämd, sade Pete och
skar sig en skiva korv. När
jag tänker på Mock känns
det i hjärtat som om jag
hade ätit för mycket. Jag
blir så beklämd.
— Pete! Sullivan är död!
— Va — är Sullivan död?
— Ja, titta här.
Pete ryckte tidningen till sig. — Damn it,
Sullivan — unga karlen — och så gå och ramla
i sjön med hustru och barn — och drunkna. Det
var en duktig konstnär och bra kamrat, men
alldeles för litet produktiv. Jag minns då inte,
jag sett något av honom, mer än de där lito¬
grafierna i »Alaska, my home»...
Här tvärtystnade Pete och jag såg i hans ögon
att han fått en idé.