Pete blinkade till mig. — Det där var väl inte
dåligt påhittat? ;
— Fyrahundrafemtio? Ja, kyss till och så tjugu
procent på det — nittio dollars. Ja kör till. Skicka
upp ett bud med pengarna men kvickt och sen,
Jack, ska vi festa så skyskrapornas betong ska
förlora järnarmeringen.
— Sa du järnarmering? sade Pete och såg
upp från papperet. Nej, jag tycker vi ska låta
hjältarna i berättelsen gå efter pengarna — inte
skickar en konstjude fyrahundra dollars aderton
trappor upp? Nej, du får hitta på något bättre,
Då kan du i stället skriva.
Vid sextiden kom den gamle herrn upp till
oss. — Här ä kvittot på handpengen. Juden
blev glad som hell och bjöd på en cigarr. Tack,
det blir två dollars.
— Nu ringer jag, sade Pete. Hallå, är det
209578 X.
Är det Mock? Jo.
Jo, det är Pete Cummin — — —
Just då ringde telefonen
Pete tog luren.
— Jo, det är från Mock.
Vi ha nyss fått ett anbud på tusen dollars på
er »Jordbävning» av en äldre herre Vanderveld