Page 35 [35]
29
Hos Mullberry var ju som vanligt fullt hus. Det
var en byrå, som tjänte pengar och varest man
kunde få varje önskan uppfylld.
Vi trängde oss fram till en av diskarna och
Pete beställde en äldre gentleman med monokel
att uträtta ett ärende till oss.
— Herrarna kan ju själva välja, sade klerken
och följde oss in i ett annat rum, som såg ut
som statistlogen på teatern. Där sutto, tror jag,
alla världens yrken och spelade poker. Trampen
bredvid polisen, eleganten bredvid stadsbudet —
och alla voro de villiga att mot ett litet honorar
göra vad som helst.
Pete pekade genast på en äldre herre med rosigt
ansikte och vitt hår.
— Den där vill jag ha, sade han.
— Kom hit, old boy, skrek klerken och fick
den gamle herrn upp på golvet. Ja, han var first¬
rate — oklanderligt pressade byxor — storm och
käpp, vita handskar och portvinshy, såg ut som om
han köpt tavlor hela sitt liv.
— Hör nu på, sade Pete. Ni går ner till Dirty
street och in till Mock, den där store konst¬
handlaren ni vet. Well, där går ni in och ser
på tavlorna och så frågar ni — likgiltigt, efter
en tavla av Pete Cummin, som kallas »Lunacy».
==