OCR
20 någonting gratis och Mc Gurry hade gjort upp om femton dollars i hyra för damen och hela upptåget per kväll, men ej sagt ett ord om bil. Det såg ut som om Pete skulle få rätt. Mullberrys kontor ringde upp Mc Gurry och därifrån frågades tämligen hetsigt varför man ej använt deras hjälp föregående afton. Hon, damen, hade kommit ned till kontoret och beklagat sig. En annan dam hade fått jobbet, sade hon. Till vilken byrå hade man vänt sig? Vad var det för fel på deras dam, dög hon ej till mor för fjorton dagar åt en lusig tramp? Byrån ville ha klart besked. Mc Gurry visste ej vad han skulle svara, han såg tyst på sin cigarr, medan han lyssnade till rösten i telefonen, men så kom han på en idé. — Kära Mullberry, jag är minst lika paff som ni, karlen träffade ju sin riktiga mor och nu är han väck — vi fortsätta naturligtvis numret med en ny karl. Hoppas hans mor är död. Ja, sänd ned eder dam i afton vid åttatiden, men ingen bil, förstår ni, som hämtar den förlorade sonen: Jaså ni vill inte alls hjälpa mig. Nå, om jag ger trettio dollars ? Skönt, då äro vi alltså överens. Well. Good by! — Sådana skojare, mumlade han, det var ett nytt tricks de ha hittat på för att dyrka upp priset,