Sida 22 [22]
OCR
tion och så. började golvet vrida sig in mot scenen. Utanför ridån hörde vi-publikens brus och orkesterns intonerade Home Sweet Home. Ridån gick sakta upp under de smekande, vemodiga tonerna från sordinstämda violiner och Pete tog upp sin fällkniv och skar sig en liten fyrkantig tittglugg i duken, för han nådde ej utanom. Vi hörde spridda skratt från salongen. Jag kände mig nervös. Från kulissen till vänster alldeles bakom mig, hörde jag ett kluckande ljud och såg en rödnäst fireman torka av halsen på en liten flat flaska, som han infört bakom scenen i rak strid mot gällande förordningar angående eldfarliga vätskor. Nu började den kalla, hårda världen strömma förbi i bakgrunden. Det såg bra ut. Vi fattiga illa klädda konstnärer, den halvnakne Irwing med knottrig .hud på axlarna av draget från kulisserna och så den »likgiltiga» människomassan, som flanerade förbi — bytte hattar bakom scenen och kommo in igen i en jämn glidande ström av sprättar och busar, flickor och chaufförer, miljonärer och så vidare, nu var publiken med, en impulsiv herre kastade en dollar in på scenen. Regissören signalerade vilt åt Irwing,; vars ögon följde dollarns trillande. Då sufflören sträckte fram
