Page 22 [22]
tion och så. började golvet vrida sig in mot
scenen. Utanför ridån hörde vi-publikens brus och
orkesterns intonerade Home Sweet Home.
Ridån gick sakta upp under de smekande, ve¬
modiga tonerna från sordinstämda violiner och
Pete tog upp sin fällkniv och skar sig en liten
fyrkantig tittglugg i duken, för han nådde ej
utanom. Vi hörde spridda skratt från salongen.
Jag kände mig nervös. Från kulissen till vänster
alldeles bakom mig, hörde jag ett kluckande ljud
och såg en rödnäst fireman torka av halsen på en
liten flat flaska, som han infört bakom scenen i
rak strid mot gällande förordningar angående eld¬
farliga vätskor. Nu började den kalla, hårda värl¬
den strömma förbi i bakgrunden. Det såg bra ut.
Vi fattiga illa klädda konstnärer, den halvnakne
Irwing med knottrig .hud på axlarna av draget
från kulisserna och så den »likgiltiga» människo¬
massan, som flanerade förbi — bytte hattar bakom
scenen och kommo in igen i en jämn glidande
ström av sprättar och busar, flickor och chauffö¬
rer, miljonärer och så vidare, nu var publiken
med, en impulsiv herre kastade en dollar in på
scenen.
Regissören signalerade vilt åt Irwing,; vars ögon
följde dollarns trillande. Då sufflören sträckte fram