Sida 21 [21]
OCR
15 Irwing såg på oss med ett brett grin. — Gentlemän, det där skuttet över bastuborna behagar mig inte så väl, tänk om jag missar och kör på huvudet ned i assdur och blir spetsad på förtecknen. i ; — Ingen fara, mr Irwing, svarade Pete, nu ska vi äta frukost, det styrker och för resten riskerar ni bara ett rapp av taktpinnen, då ni susar fram över orkestern, för ni ska hoppa från mitten. Kvällen kom och kvällen därpå. Vi hade i vår avdelning av vridscenen riggat upp en vild ateljé, på väggarna hängde tavlor med futuristiska problem och kring modellbordet, varpå Irwing tronade i hela sitt hemska majestät, minus råttan, sutto och stodo vi fem målare, Pete satt med en stor duk i knäet och färgen hade han i pytsar bredvid sig på golvet. Wilson hade riggat upp en stor astronomisk tub bredvid staffliet, genom vilken han ämnade studera Irwing. Vi andra, Davyson, Hunter och jag, hade nöjt oss med palett och duk på staffli utan knockaboutrekvisita, vi litade på att det intryck vi gjorde av glosögt armod, ändå skulle komma till sin rätt. Nu ringde regissörens klocka, Irwing sprang upp på modellbordet, vi andra ställde oss i posi
