Sida 21 [21]
15
Irwing såg på oss med ett brett grin. — Gentle¬
män, det där skuttet över bastuborna behagar
mig inte så väl, tänk om jag missar och kör på
huvudet ned i assdur och blir spetsad på för¬
tecknen. i ;
— Ingen fara, mr Irwing, svarade Pete, nu ska
vi äta frukost, det styrker och för resten riskerar
ni bara ett rapp av taktpinnen, då ni susar fram
över orkestern, för ni ska hoppa från mitten.
Kvällen kom och kvällen därpå.
Vi hade i vår avdelning av vridscenen riggat
upp en vild ateljé, på väggarna hängde tavlor
med futuristiska problem och kring modellbordet,
varpå Irwing tronade i hela sitt hemska majestät,
minus råttan, sutto och stodo vi fem målare, Pete
satt med en stor duk i knäet och färgen hade
han i pytsar bredvid sig på golvet. Wilson hade
riggat upp en stor astronomisk tub bredvid staff¬
liet, genom vilken han ämnade studera Irwing.
Vi andra, Davyson, Hunter och jag, hade nöjt oss
med palett och duk på staffli utan knockabout¬
rekvisita, vi litade på att det intryck vi gjorde
av glosögt armod, ändå skulle komma till sin
rätt.
Nu ringde regissörens klocka, Irwing sprang
upp på modellbordet, vi andra ställde oss i posi¬