Page 19 [19]
OCR
13 Vi fingo lätt nog titulus Irwing att stå modell och han var praktfull som Apollo Belvedere med hatten på sin röda näsa, råttan i handen och violetta simbyxor. Att han fortfarande hade lacksko och damask på ena foten gjorde sig bara bra och vi arbetade under tystnad framemot elvadraget. Vi höllo just paus, då det ringde på dörrklockan. Det var Turpin, skalden, och han hade med sig en liten tjock jude, som märkvärdigt nog hette Mc Gurry, men han kanske var från Palestinas Skottland. Nå, han var chef för kabareten »Sketch» nere i Amsterdamstreet och var på jakt efter uppslag. — Det är ont om sådana nuförtiden, sade han. Pete, som börjat måla, pekade med penselskaftet på Irwing och sade: — Den ä inte dum. Tag honom och oss, ateljéidyll å la Home Sweet Home för saxofon och förbimarsch av en kall, hård värld. Vår gamla städerska visade sig just då i dörren, men vände, då hon såg att vi redan hade fullt hus, Pete fortsatte: — Låt en käring, städet till exempel, komma in från kulissen till vänster och ropa: »Min son)
