Page 19 [19]
13
Vi fingo lätt nog titulus Irwing att stå modell
och han var praktfull som Apollo Belvedere med
hatten på sin röda näsa, råttan i handen och
violetta simbyxor. Att han fortfarande hade lack¬
sko och damask på ena foten gjorde sig bara
bra och vi arbetade under tystnad framemot elva¬
draget.
Vi höllo just paus, då det ringde på dörr¬
klockan.
Det var Turpin, skalden, och han hade med
sig en liten tjock jude, som märkvärdigt nog
hette Mc Gurry, men han kanske var från Pale¬
stinas Skottland. Nå, han var chef för kaba¬
reten »Sketch» nere i Amsterdamstreet och var
på jakt efter uppslag. — Det är ont om sådana
nuförtiden, sade han.
Pete, som börjat måla, pekade med penselskaftet
på Irwing och sade:
— Den ä inte dum. Tag honom och oss,
ateljéidyll å la Home Sweet Home för saxofon
och förbimarsch av en kall, hård värld.
Vår gamla städerska visade sig just då i dör¬
ren, men vände, då hon såg att vi redan hade
fullt hus, Pete fortsatte:
— Låt en käring, städet till exempel, komma
in från kulissen till vänster och ropa: »Min son)