Page 17 [17]
OCR
11 sig i dörröppningen. Fulla sex fot hög, med en kal hjässa, en glödande gigantisk näsa och den svarta skäggstubben upp över öronen och så ytterst på nästippen, en liten modellhatt, blank av regn. Figuren bar vidare våta, trasiga kläder, en spatserkäpp med en död råtta i ett snöre bunden vid handtaget, var körd genom rockuppslagets knapphål. På ena foten lacksko och damask under det att den andra var bar och blåfrusen. Så såg han ut, mr Irwing u. p. a. Mannen utan förflutet som han kallade sig, för han hade mist minnet och nu levde han, hur visste han ej, ham visste bara att han var törstig intill döden — och litet fuktig — och mycket trött. Och viskyn som var slut. Pete bad vår gäst slå sig ned och funderade ett tag. — Klockan är bara elva, sade han. Jag kilar ned ett tag till Paterson, vi få nog en flaska till, ifall jag ber riktigt vackert, och så försvann han ut i hissen. Vår gäst blinkade med ögonen, sträckte ut de långa genomvåta benen och log ett brett löje. — Gentlemän, grymtade han, vill ni ha livsharpans alla strängar eller bara kvinten. Jag spe
