Sida 17 [17]
11
sig i dörröppningen. Fulla sex fot hög, med en
kal hjässa, en glödande gigantisk näsa och den
svarta skäggstubben upp över öronen och så
ytterst på nästippen, en liten modellhatt, blank av
regn. Figuren bar vidare våta, trasiga kläder,
en spatserkäpp med en död råtta i ett snöre
bunden vid handtaget, var körd genom rockupp¬
slagets knapphål. På ena foten lacksko och
damask under det att den andra var bar och
blåfrusen. Så såg han ut, mr Irwing u. p. a.
Mannen utan förflutet som han kallade sig, för
han hade mist minnet och nu levde han, hur
visste han ej, ham visste bara att han var törstig
intill döden — och litet fuktig — och mycket
trött.
Och viskyn som var slut.
Pete bad vår gäst slå sig ned och funderade
ett tag.
— Klockan är bara elva, sade han. Jag kilar
ned ett tag till Paterson, vi få nog en flaska till,
ifall jag ber riktigt vackert, och så försvann han
ut i hissen.
Vår gäst blinkade med ögonen, sträckte ut de
långa genomvåta benen och log ett brett löje.
— Gentlemän, grymtade han, vill ni ha livs¬
harpans alla strängar eller bara kvinten. Jag spe¬