Sida 16 [16]
Borta i hörnet låg långe Wilson, skämtteck¬
naren, ham som aldrig log och längre fram i
ljuset satt Hunter, akvarellisten, död i skytte¬
graven vid fronten en lika gråkall afton som
denna i Chikago, Davyson, landskapsmålaren och
jag, själv finne, amerikan, målare, författare och
litet av varje. Ja här sutto vi och funderade.
Sommaren hade varit usel, inte en utställning,
inte en beställning, inte ens ett bokomslag. Vi
hade dragit oss fram på frilunch och smålån
konstnärer emellan och som sagt, vi hade det
svårt och i hela den stora miljonfläskpackarstaden
fanns, trodde vi, inte ens en själ, som brydde sin
hjärna en sekund med vårt vara eller inte vara.
Då ringde tamburklockan.
Pete gick och öppnade, vi hörde en hes, bed¬
jande röst, och så Petes: »Fan heller, här är
också fattigdom, hur kom ni förbi portvakten för
resten ?»
Rösten började åter med sitt dova sorl och så
hörde vi Petes: »Nå, kom in då och bli här i
natt, man är väl för fan konstnär.»
— Tramp förstås, gäspade Davyson.
-— Pete, kom fram och visa fångsten! skrek
Hunter, i
Det var en härligt fantastisk gestalt, som visade