Sida 170 [170]
OCR
ET 22 (Bil. T). Hvilka åkerbruksredskap behöfver det norrlindska Jordbruket? Ett anforande af Direktor E. Westerlund. Mer in förhållandet borde for hvar jordbrukare vara kändt och beaktadt, att ej blott en utan en hel del samverkande faktorer understödjande hvarandra tillsammans bidraga att aftvinga den odlade jorden rika skördar. Den, som gödslar sin jord än så rikligt, utan att ombesörja densammas fullständiga torrläggning, får i däraf erhållen skörd säkerligen ej ens halfva lönen för sin möda, och nära nog på samma sätt går det den jordbrukare, som, väl inseende vikten af åker— jordens afdikning och gödsling, sörjer därför, men ej forstar att genom en ändamålsenlig bearbetning försätta jorden i det skick, att kultur— växterna där kunna tillgodogöra sig förefintliga växtnäringsförråd och finna trefnad. Kan man om afdiknings— och gödslingsfrågan säga, att de äfven i Norrland börja blifva frågor för dagen, jordbrukarens a och o (de jordbrukares som sträfva framåt), så torde man ännu ej kunna få säga detsamma, hvad beträffar frågan om åkerjordens grundliga bearbetning. Hvar har man då att söka orsaken till att våra jordbrukare beträdas med så mycken försumlighet, att ej säga befinnas vara rent likgiltiga, när det gäller att "kora jorden®" samt att anskaffa tidsenliga, effektiva åkerbruksredskap? Enligt mitt formenande, forutom i ovisligt sparsam— hetsskäl, förnämligast däri, att så få af våra landtmän hafva kännedom om den verkan en grundhg, djup bearbetning af jorden åstadkommer. Den som ej vet eller tror sig hafva någon ekonomisk vinst af att väl bearbeta sin åkerjord, han inser naturligtvis ej heller vikten och for— delen af att anskaffa ändamålsenliga jordbruksredskap, hvilka, utom det att de lämnade jorden i godt skick, äfven skulle verka arbets— besparande. Först ville jag därför i korthet omnämna fördelarne af åkerjor— dens bearbetning till fullt djup och sedan äfven framhålla några enk— lare moderna redskap, hvilkas inköp jag vågar förorda, utan att ställa alltfor stora anspråk på våra landtmäns tillgångar och "offervillighet*. Det är ju ett kändt förhållande, att djurnäringsmedlen, vore de än så näringsrika, dock för djuren äro njutbara, d. v. s. kunna tjäna dem till föda, endast i den mån de hålla smältbara näringsämnen. Så måste ock växterna hafva sin näring af för deras rötter upptagbara, lättlösliga växtnäringsämnen, hvilka delvis måste tillföras jorden genom gödsling, men hvilka äfven delvis kunna lösliggöras från jordens mer eller mindre rika förråd af svårlösliga växtnäringsämnen. Såväl den mekaniska sönderdelningen af matjordens större partiklar till mindre sådana, som ock den kemiska omsättningen i jorden af svårlösliga växt— näringsämnen till lättlösligare sådana betingas framförallt af att luften
