OCR Output

ET 22

(Bil. T).

Hvilka åkerbruksredskap behöfver det norrlindska
Jordbruket?

Ett anforande af Direktor E. Westerlund.

Mer in förhållandet borde for hvar jordbrukare vara kändt
och beaktadt, att ej blott en utan en hel del samverkande faktorer
understödjande hvarandra tillsammans bidraga att aftvinga den odlade
jorden rika skördar. Den, som gödslar sin jord än så rikligt, utan att
ombesörja densammas fullständiga torrläggning, får i däraf erhållen
skörd säkerligen ej ens halfva lönen för sin möda, och nära nog på
samma sätt går det den jordbrukare, som, väl inseende vikten af åker—
jordens afdikning och gödsling, sörjer därför, men ej forstar att genom
en ändamålsenlig bearbetning försätta jorden i det skick, att kultur—
växterna där kunna tillgodogöra sig förefintliga växtnäringsförråd och
finna trefnad.

Kan man om afdiknings— och gödslingsfrågan säga, att de äfven
i Norrland börja blifva frågor för dagen, jordbrukarens a och o (de
jordbrukares som sträfva framåt), så torde man ännu ej kunna få säga
detsamma, hvad beträffar frågan om åkerjordens grundliga bearbetning.
Hvar har man då att söka orsaken till att våra jordbrukare beträdas
med så mycken försumlighet, att ej säga befinnas vara rent likgiltiga,
när det gäller att "kora jorden®" samt att anskaffa tidsenliga, effektiva
åkerbruksredskap? Enligt mitt formenande, forutom i ovisligt sparsam—
hetsskäl, förnämligast däri, att så få af våra landtmän hafva kännedom
om den verkan en grundhg, djup bearbetning af jorden åstadkommer.
Den som ej vet eller tror sig hafva någon ekonomisk vinst af att väl
bearbeta sin åkerjord, han inser naturligtvis ej heller vikten och for—
delen af att anskaffa ändamålsenliga jordbruksredskap, hvilka, utom
det att de lämnade jorden i godt skick, äfven skulle verka arbets—
besparande.

Först ville jag därför i korthet omnämna fördelarne af åkerjor—
dens bearbetning till fullt djup och sedan äfven framhålla några enk—
lare moderna redskap, hvilkas inköp jag vågar förorda, utan att ställa
alltfor stora anspråk på våra landtmäns tillgångar och "offervillighet*.

Det är ju ett kändt förhållande, att djurnäringsmedlen, vore de
än så näringsrika, dock för djuren äro njutbara, d. v. s. kunna tjäna
dem till föda, endast i den mån de hålla smältbara näringsämnen. Så
måste ock växterna hafva sin näring af för deras rötter upptagbara,
lättlösliga växtnäringsämnen, hvilka delvis måste tillföras jorden genom
gödsling, men hvilka äfven delvis kunna lösliggöras från jordens mer
eller mindre rika förråd af svårlösliga växtnäringsämnen. Såväl den
mekaniska sönderdelningen af matjordens större partiklar till mindre
sådana, som ock den kemiska omsättningen i jorden af svårlösliga växt—
näringsämnen till lättlösligare sådana betingas framförallt af att luften