OCR Output

(Bil. R).

Hvilken betydelse för våra jordbruk har en ökad
baljväxtodling och på hvilka sätt kan
denna odling bedrifvas?

Anforande af Befallningsman O. L. Samuelson, Robertsfors.

Baljväxterna äro kväfvesamlare, och på grund häraf tillföra de
våra jordbruk kostnadsfritt kväfve, enär de taga detta från luften ej
allenast för eget behof, utan lämna öfverskott till kommande skördar.

De inom vårt län mest odlade baljväxterna äro: kråkvicker, röd—
klöfver, alsikeklöfver, hvitklöfver, vanlig småvicker samt peluschker—
ärter och äfven hästbönor.

De äga äfven förmåga att upptaga växtnäring från ett större om—
fång, enär de hafva djupgående pålrötter, och på de fina rottrådarne,
som utlöpa från desamma, sitta de små knölarne, hvilka bidraga till
att viixten kan tillgodogira sig luftens fina kvifve.

Finnas ej dessa knölar, är detta ett kännetecken på att de ej äga
förmåga att kunna upptaga fritt kvifve ur luften, hvarföre bakterier
böra inympas från annan jord, där förut vuxit samma slag af balj—
växter. Detta sker bäst genom jordympning.

Fin matjord bör då utsås, hämtad från fält där förr vuxit frodiga
baljväxter af samma slag.

Genom sina djupgående rötter tjänstgöra de äfven som alfluckrare.

Som våra grässorter äro fattiga på ägghviteämnen, få baljväxterna
en stor betydelse vid utfodringen, enär ett lämpligt näringsförhållande
bättre kan åstadkommas, då dessa ingå i foderblandningen, ty ägghvita
lämnar kött, mjölk, kraft, ja, lifvet.

Baljväxterna äro de utvalda bland foderväxterna, satta till att
hjälpa de fattiga gräsen.

Baljväxterna lämna dubbla skördar mot gräsen och skördar at
bättre beskaffenhet. — Baljväxterna äro åkerbrukets häfstång, ty får landt—
mannen rikligt och näringsrikt foder, kan han föda flera kor och dessa
limna honom mycken, god och billig mjölk, han blir glad och förhopp—
ningsfull och börjar att tro på sitt yrke, alla familjens medlemmar
glädjas med honom och barnen få ej höra från föräldrarna att jord—
bruket icke lönar sig, utan tvärtom detta, att det är den mest inkomst—
bringande och hälsosammaste sysselsättning i hela världen. PA detta
sätt stärkes kärleken till egen torfva och åkertegen. Barnen söka sig
ej från hemmet till stad, industri och Amerika.

Härigenom får jordbruket armar och det är just detta det behöt—
ver, jämte rörelsekapital.

Jag vill lämna hvarje barn det rådet, på grund af egen erfaren—
het, då de fråga sig själfva och sina föräldrar: hvad skall jag bli? Jo —
blif jordbrukare och baljväxtodlare (samt rotfruktsodlare), ty då blifver