Sida 161 [161]
OCR
e G t alltid en viss mängd naturlig godsel eller kompost gifvas, för ernående af ett godt resultat. För att anföra ett exempel, skordades sålunda i sommar å mön— sterjord i Bodbyn å ett skifte 10 skrindor, motsvarande cirka 2,700 kg. torrt grönfoder per tunnland. Jordmånen var lermylla och hade kal— kats med släckt kalk, gödslats med kompostgödsel, 35 lass ladugårds— godsel, 35 lass rota i blandning och 90 kg. superfosfat. Den naturliga gödseln kunde i detta fall ha minskats, om i stället mera fosfor hade glfVlts och något kalk. Utsädet ställer sig naturligtvis litet dyrare vid artblandnmgar in vid sådd af enbart hafre. Men: prisskillnaden är i alla händelser ej af— skräckande. rör sig endast om en ökad utgift på 3 ä 6 kr. per tunnland, hvilket i betraktande af skördens ökade värde är en småsak. Vid odling af ärter och vicker på ny jord må man äfven komma ihåg att också tillföra bakterier till jorden, för att erhålla ett godt re— sultat af odlingen. I jord, som aldrig smakat godsel och där aldrig tillförene baljväxter förekommit, isynnerhet om jorden har en sur egen— skap eller är oförmultnande, där saknas de för baljväxterna så nödiga bakterierna, och resultatet af odlingen blir klent, såvida man ej skaffar dit dessa bakterier eller "ympar" jorden, som det kallas. For att be— lysa detta förhållande, vill jag hänvisa till resultatet af ett försök, som anställdes i Viska by, Fredrika socken, sista sommaren. Hela fältet hade här erhållit lika gödsling med konstgödsel, 200 kg. superfostat, 100 kali och 50 chili per tunnland, ingen naturlig gödsel. Ympjord togs från en åkerlapp, där i fjol odlats ärter eller vicker, och utströddes till en myckenhet af 1 kg. per korn eller 5,000 kg. per tunnland, i sanning billig "godsling". Efter försök, gjorda vid moss— kulturföreningen, lär äfven så litet som 3— å 400 kg. per tunnland eller 1 kg. jord per m. vara verksamt. Ympjorden bör sålunda tagas från ett fält, som förut burit bal]— växter, och då hvarje art tyckes ha sina speufika bakterier, bör till en viss art af baljväxter tagas ympjord från åker, som förut burit samma art. Ympjorden tages från åkerns öfversta lager ned till 3 tum. Den bör genast efter upptagningen utbredas, allt får ej ligga på ytan och torka, utan genast nedharfvas. Icke heller bör den komma i omedel— bar beronng med kalk och konstgödsel. _ För att slutligen öfvergå till de baljväxter, som ingå eller kunna ingå i våra vallar, så hafva vi redan berört, att kalkning af jorden be— fordrar deras framkomst, utveckling och varaktighet. För öfrigt bör jorden icke lida af bottensyra, utan vara väl afdikad. Den bör också förut vara väl körd och djupt redd, helst trädad och sålunda rensad från ogräs, för att klöfverodlingen skall lyckas. En hufvudorsak, hvar— för klöfvern så sällan går bra till i våra västerbottniska vallar, är nog den, att jorden vanligen är uppfylld af växtrötter och oförmultnad torf, när den lägges igen, aldrig trädas och rensas från ogräs. Där har den ömtåliga klöfvern och äfven timotejen en svår tve— kamp att utsta med allehanda vilda grässlag, foderväxter och ogräsar— ter, en kamp, hvari de draga det kortare strået. Naturligtvis bör man 11
