OCR Output

E 1807

Det finnes ännu andra skäl, som tala för att landtmannen bör om—
hulda baljväxterna på sin jord —— deras förmåga att upptaga kväfve ur
luften. Långt innan den norska professorn uppfann konsten att binda
det fria kväfve, hvaraf luften till storsta delen består, för att däraf
framställa kvafvehaltlga gödningsämnen, hafva baljvaxtema med till—
hjälp af bakterier i sina rötter, af detta kväfve framställt assimilerbar
näring. _Då andra växter, såsom stråsäden, rotfrukterna och grässlagen,
maste tillforas kvifve medelst naturlig godsel eller kvafvehaltw konst—
gödsel, hafva baljväxterna mycket litet behof af kvifvetb i form af god—
selmedel och tillgodogöra sig i stället detta ur luftens
outtömliga förråd. Hvilken fördel som hg er 1 detta förstår hvar_]e
landtman. — Ladugårdsgödseln räcker ej så långt på åkrarna, pnset på
de kväfvehaltiga Godselmedlen (chilisalpeter) stlgel år från år. Och
kvifvet är dock kvintesensen af all växtföda. Ha vi ondt om kvifve
i jorden och kväfvesvag gödsel, så få vi klena grödor. Ha vi stort
förråd af kväfve i jorden och mycken kväfvehaltig gödsel, få vi rika
skördemassor, isynnerhet af foder och rotfrukter. Må vi därför taga
baljväxterna i vår tjänst för att insamla det dyrbara kväfvet åt oss, så
att vi få ett större och större kvantum däraf, som cirkulerar på vart
hemman i hö och grönfoder, i kreaturens spillning, så i åkerjorden och
tillbaka igen i grödorna.

Och baljväxterna magasinera kväfvet ej blott i stjälk och blad,
utan äfven i rötterna. När man därför odlat baljväxter och afbelgat
en kväfverik gröda, har likväl mycket kvifve stannat kvar i jorden och

ökat dess kväfvehalt, med andra ord, gjort den bördigare. _Ä fven mån—
ga af dem hafva djupgående rötter, som luckrajorden. När vi sålunda
genom baljväxtodling alldeles gratis ur luften crhålla gödselmedel för
jorden och kraftfoder för kreaturen, är detta talande skäl nog för att
i största möjliga utsträckning drifva denna odling.

Den, som vill lyckas väl med odlingen af baljväxter, bör känna
till deras. särskilda fordringar på jordmån och gödsling, m. m.

Baljväxterna äro ägghvitrika, men de äro också rika på mineral—
amnen i slickt kalk, och hafva sålunda för att trifvas anspråk på att
jorden håller en viss kalkhalt. Mångenstädes har odling af t. ex. klof—
ver misslyckats af den orsaken, att jorden lidit brist på kalk; har man
diremot lagt på kalk, så kan klöfvern gått bra till, ja, frodats. Likaså
vinner man ej någon vacker skörd af sandärter eller vicker utan kalk—
ning.

* Vi sade, att baljväxterna icke hade stort behof at kväfvegödsling;,
därför att de på ett genare sätt själfva försågo sig med detta närings—
ämne; däremot behöfva de för sin utve(khna god tillgång på kali och
fosforsyra Om man sålunda sår sandärter till grönfoder på myrjord,
kan man under vissa fomtsattnmgar helt och hållet undvara kviafve—
haltig gödsel. Emellertid bör på sämre myr litet kväfvegödsling gif—
vas i form af chilisalpeter eller naturlig gödsel. De rata naturligtvis
icke den naturliga godseln eller kompostgödsel, men denna bör dock
aldrig här gifvas 1 nagon större mängd, men däremot bör konstgödsel
— kali och fosfat —— alltid vara för handen. P& sand— och lerjord bör