Sida 27 [27]
Första frågan:
*Bildande af ett länsförbund eer en sammanslutning mellan
landtmannatöreningarna inom lanet®".
Denna fråga inleddes af länsagronomen Martin Bergström med
följande anförande:
”*Som bekant, hafva landtmännen i vårt län de senaste åren bör—
jat allmänt sammansluta sig för vinnande af gemensamma fördelar och
bildat s. k. landtmannaföreningar. For cirka 3 år sedan bildades här
de första landtmannaforenmgarna och sedan dess har intresset för och
behofvet af sammanslutning på jordbrukets område mer och mer vak—
nat till lif och gjort sig gällande. 1903 år slut funnos 15 före—
ningar, som af Konungens Befallningshafvande i länet erhållit regi—
strering, och vid sista årsskiftet hade antalet registrerade föreningar
ökats till 23. Sedan på det nya året ytterligare några föreningar in—
lämnat sina handlingar och blifvit registrerade, uppgår f. n. antalet at
sådana föreningar till 28.
De flesta af dessa föreningar hafva rönt en liflig tillslutning från
landtmännens sida och äro stadda i rask tillväxt. Föreningar finnas
med ett medlemsantal af öfver 100. Sammanlagda antalet medlemmar
i de skilda föreningarna kan för tillfället ej exakt uppgifvas, men upp— —
går det med säkerhet till öfver 1,000. En del föreningar ha nått upp —
till en jämförelsevis storartad affärsverksamhet. Annu äro ej räken—
skaperna för sist förflutna året afslutade eller kända, men för år 1908 : —
hade t. ex. Degerfors—Vindelns landtmannaförening enligt lämnade
uppgifter «en omsattnmg af 25,000 kronor; Tviralunds forening hade
en omsättning på 17,000 kronor, o. s. v. Dessa föreningar hafva hit—
tills ordnat sina affärer alldeles på egen hand eller hvar för sig. N&A—
got samband emellan föreningarna i form af gemensamma inköp har
icke existerat.
De respektiva föreningarnas styrelser hafva fått sätta sig i för—
bindelse med firmor oth grossörer för att erhålla billigare varor än som
k på ort och ställe stått till buds.
Emellertid säger det sig själt, att de ledande männen i landtman—
naföreningarna i allmänhet ej hafva stor erfarenhet af hvarest de bästa
landtmannavaror och de billigaste priser stå att erhålla. Afven är det
forenadt med rätt mycket skrifveri och kostnader for hvarje förening
att på alla håll höra sig för om priser. Dirjimte är det mången gång
för— en person ute på landsbygden ej så godt att veta, huruvida salu—
bjudna varor verkligen äro af prima beskaffenhet eller om en varas
högre pris betingas af dess bättre kvalitet.
Ofta nog är föreningen, särskildt i begynnelsen, hten och dess
behof icke så stora, hvarför föreningen vid sina inköp ej kan utverka
sig så gynnsamma priser. I detta fall stilla sig ock frakterna dyra,
när man ofta ej kan taga hem så stort parti på en gång som en hel
X i
vagnslast. Under sådana förhållanden äro fördelarna af en lokal sam— .
b 2 manslutmng uppenbarligen ganska små.
ire i 2 6 L C 4