Page 11 [11]
OCR
2 11 22 Hr Landshöfdingen J. Crusebjörn, som härefter begärde ordet, anförde, att denna sak redan tillförene varit föremål för sällskapets öfverläggning, och att linsagronomen haft i uppdrag att undersöka kalkfyndigheter inom Burträsk och Skellefteå socknar. _1 Geologiska byråns berättelse har äfven kortfattadt talats därom. _Vid undersök— ningen af föreslagna järnvägssträckan mellan Jörn och Kåge hamn har frågan åter kommit på tal, och grufingeniören Georg Carlsson har före— tagit undersökning af kalkstenstillgångarna i trakten af Kåge älf och däröfver afgifvit följande utlåtande: *Beträffande kalkstenslagren så gå dessa i dagen på flere ställen, såsom i Gran, Häbbersfors, Högdal, Rönnberget, Norrberget och Sandberget, hvarest kalkbränningen sedan länge pågått, men det är också sannolikt, att man genom borrningar skulle påträffa kalksten i närliggande trakter, där berggrunden nu är betäckt af lösa jordlager. Visserligen äro inga arbeten gjorda för utrö— nandet af de nu arbetade lagrens utsträckning och mäktighet, men att doma af lagrens utgående i dagen på de ofvannämnda ställena är det sannolikt, att kvantiteten af tillgänglig kalksten uppgår till omkring en million ton. Kalkstenen är på en del ställen något kvartsig, på andra åter särdeles ren och synes förträffligt lämpa sig för jordbruksändamål. Det finnes äfven skärpningar, där kalkstenen är så ren, att den t. 0. m. skulle kunna användas for beskickning i masugnar. Sedan länge ha äfven bönderna i trakten försett sitt behof af kalk från ofvannämnda brott, äfvensom bränt en del för afsalu. ”De dåliga kommunikationerna i förening med olämpliga och bränsleödande ugnar hafva emellertid gjort det omöjligt att i någon större grad exploatera de rika kalkstens— tillgångarna i dessa trakter, hvarför dessa lager för närvarande ej kunna anses hafva något synnerligen stort värde. Med förbättrade kommunikationer, moderna ugnar och framför allt om man till bränsle använde de stora torfmossarne i närheten och på så sätt kunde ned— bringa kostnaden för bränningarne, är det sannolikt, att dessa kalkstens— förekomster skola ge anledning till en ganska afsevärd industri.* Talaren anförde vidare, att, då kalkbrott äfven finnas mellan Skellefteå och Sävenäs, invid den föreslagna Bastuträsk—Sävenäsba— nan, möjligheter finnas, vare sig den ena eller andra järnvägslinien kommer till stånd, att kalkbrott inom linets norra del kunna blifva tillgängliga. Ehuru järnvägsfrakterna för kalk nu voro så långt nedsatta som möjligt, ställde de sig likväl för dyra för längre transporter och därför vore det önskligt, att länet tillgodogör sig inom olika delar af detsamma förefintliga kalkfyndigheter. Att kronan skulle göra det omöjligt att hämta kalk från dess marker, trodde han ej. Saken förtjänar närmare undersokning och därför föreslog Hr Landshöfdingen att åt förvaltningsutskottet måtte öfverlämnas att utreda frågan och att vidtaga de åtgärder, som därför erfordras. Liinsagronomen A. Bosin, som för några år sedan haft förvaltnings— utskottets uppdrag att verkställa de undersökningar Hr Landshöfdingen omnämnt, meddelade, att flere mindre kalkfyndigheter finnas vid Skel—
