Sida 38 [38]
OCR
—2 88 2. början haft större förutsättningar för framåtskridande beträffande såväl jordbruk som boskapsskötsel, men hvad som dock gjort dessa tillgångar fruktbärande, har onekligen varit jämtens vakenhet och intresse för kun— skapers vinnande samt insigt om nödvändigheten af att måsta något offra för att kunna något vinna, då vesterbottningen helst vill begrafva sitt förvärfvade pund. Förutom de vanliga nötboskapspremieringarne hållas i Jämtland äfven s. k. ladugårdspremieringar, hvarvid hela besättningar få anmälas till besigtning, och hade jag äfven tillfälle att vara närvarande vid två dylika, nämligen hos hemmansegarena N. O. Olsson i Rösta af As soc— ken och Jonas Jonsson i Hegled af Sunne socken. Vid premieringar af detta slag tages hänsyn såväl till kreaturens jämnhet, godhet och sköt— sel som ladugårdsbyggnadernas ändamålsenlighet och utdelas priser på 200 kronor. Af ladugårdar besåg jag for öfrigt en hel del i Nälden och Tullus, hvilka alla afgåfvo samma goda vittnesbörd om kreatursskötselns i Jämt— land höga ståndpunkt. Så t. ex. hör det ingalunda till undantagen, att man får höra uppgifvas ladugårdsbesättningars medelmjölkningssiffra pr ko och år af 800 kannor och det utan användning af nämnvärda mäng— der kraftfoder. Följande mejerier besökte jag under min jämtlandsresa: Lockne, Dövikens, Brunflo, Näldens och Tullus'. Ehuru ej liknande tillverkning med Westerbottensost vid dem bedrifves, var det dock för mig af stort intresse att se anordningarne i de samma, särskildt hvad angår ostlagrings— rummens byggnad och inredning, anordningar särdeles tillämpliga vid vart lins mejerier. Afven hirvidlag kunde man finna, att jämtländingarne ej följa regeln: »att spara på öret, så att kronan går förlorad», en regel som vesterbottningen i alltför många afseenden är benägen låta bestämma öfver sig. Umeå i December 1900. Edvin Westerlund.
