Page 38 [38]
—2 88 2.
början haft större förutsättningar för framåtskridande beträffande såväl
jordbruk som boskapsskötsel, men hvad som dock gjort dessa tillgångar
fruktbärande, har onekligen varit jämtens vakenhet och intresse för kun—
skapers vinnande samt insigt om nödvändigheten af att måsta något offra
för att kunna något vinna, då vesterbottningen helst vill begrafva sitt
förvärfvade pund.
Förutom de vanliga nötboskapspremieringarne hållas i Jämtland
äfven s. k. ladugårdspremieringar, hvarvid hela besättningar få anmälas
till besigtning, och hade jag äfven tillfälle att vara närvarande vid två
dylika, nämligen hos hemmansegarena N. O. Olsson i Rösta af As soc—
ken och Jonas Jonsson i Hegled af Sunne socken. Vid premieringar
af detta slag tages hänsyn såväl till kreaturens jämnhet, godhet och sköt—
sel som ladugårdsbyggnadernas ändamålsenlighet och utdelas priser på 200
kronor.
Af ladugårdar besåg jag for öfrigt en hel del i Nälden och Tullus,
hvilka alla afgåfvo samma goda vittnesbörd om kreatursskötselns i Jämt—
land höga ståndpunkt. Så t. ex. hör det ingalunda till undantagen, att
man får höra uppgifvas ladugårdsbesättningars medelmjölkningssiffra pr
ko och år af 800 kannor och det utan användning af nämnvärda mäng—
der kraftfoder.
Följande mejerier besökte jag under min jämtlandsresa: Lockne,
Dövikens, Brunflo, Näldens och Tullus'. Ehuru ej liknande tillverkning
med Westerbottensost vid dem bedrifves, var det dock för mig af stort
intresse att se anordningarne i de samma, särskildt hvad angår ostlagrings—
rummens byggnad och inredning, anordningar särdeles tillämpliga vid
vart lins mejerier. Afven hirvidlag kunde man finna, att jämtländingarne
ej följa regeln: »att spara på öret, så att kronan går förlorad», en regel
som vesterbottningen i alltför många afseenden är benägen låta bestämma
öfver sig.
Umeå i December 1900.
Edvin Westerlund.