Sida 15 [15]
OCR
(Bil. A). Westerbottens liins Kongl.. Hush@alIningssillskaps berättelse för ar 1900. A) Väderlek och årsväxt. Aret 1900, det S6:te af Westerbottens lins tillvaro, ingick under sådana förhållanden, att det gaf anledning att väcka förhoppningar om gynnsammare resultat af landtmännens arbete in det förflutna, hvilket i alla afseenden varit ett hårdt år. Vintern började och fortgick med en efter norrländska förhållan— den tämligen mild och jämn väderlek till in i februari, då temperaturen en tid höll sig ganska låg. Medeltemperaturen under denna minad holl sig omkring — 17° C. Denna viderlek fortfor till omkring den mars, då ett omslag i väderleken inträdde, som väckte förhoppning om tidig vår. Dessa forhoppningar blefvo dock snart svikna, ty till följd af den ganska betydliga snömassa, som fallit under januari och februari manader samt under mars och april gång efter annan tillökades, äfvenså till följd af den i förra hälften af april återinträdande kallare väderleken, fortgick snösmältningen ganska långsamt och räckte ända till midten af maj. Vårbruket kunde på grund häraf ej taga sin början förr än i slu— tet af maj och afslutades ej förr än i början af juni. Till följd af den kalla försommaren, som härefter inträdde, försenades all växtlighet på ett betinkligt sätt. Grisskordens öde kunde lätt bedömas, hvar helst man reste fram genom länet, och den glesa och tvinande sädesbrodden lemnade en sorglig anblick. Kom så senare delen af juli, augusti och början af september månader med jemn värme och erforderlig nederbörd, och liksom genom ett trollslag började sädes— och rotfruktsfälten att visa en aldrig anad utveckling. Högrödans tid var redan till största delen äntilldagången, hvadan endast den del deraf, som genom försvåradt berg— ningsväder blifvit å rot qvarstående, kunde draga fördel af denna gynn— samma väderlek. I borjan af september visade sädes— och rotfruktsfäl— ten, åtminstone i kustlandet, en äring, som vida öfverträffade allas för— väntan, och de jordbrukare, som hade lättare jordmån och lämpligare läge för sina åkerfält, kunde under första veckan af september afmeja en gröda af utmärkt beskaffenhet, då deremot de, som antingen af lik— nöjdhet och förlitande på den vackra väderleken läto sin färdigmogna gröda qvarstå eller som af ogynnsamma lokala förhållanden voro dertill tvungna, blefvo så godt som alldeles utan frösäd, ty nätterna till den S:e och 9:e september inträffade så skarpa nattfroster, att nyskuren säd frös på skylarna. Denna frost tyckes hafva sträckt sig öfver hela länet och åstadkommit skada t. o. m. i trakter, der sid i mannaminne aldrig frusit.
