Sida 15 [15]
(Bil. A).
Westerbottens liins Kongl.. Hush@alIningssillskaps
berättelse för ar 1900.
A) Väderlek och årsväxt.
Aret 1900, det S6:te af Westerbottens lins
tillvaro, ingick under sådana förhållanden, att det gaf anledning att
väcka förhoppningar om gynnsammare resultat af landtmännens arbete
in det förflutna, hvilket i alla afseenden varit ett hårdt år.
Vintern började och fortgick med en efter norrländska förhållan—
den tämligen mild och jämn väderlek till in i februari, då temperaturen
en tid höll sig ganska låg. Medeltemperaturen under denna minad holl
sig omkring — 17° C. Denna viderlek fortfor till omkring den
mars, då ett omslag i väderleken inträdde, som väckte förhoppning om
tidig vår. Dessa forhoppningar blefvo dock snart svikna, ty till följd
af den ganska betydliga snömassa, som fallit under januari och februari
manader samt under mars och april gång efter annan tillökades, äfvenså
till följd af den i förra hälften af april återinträdande kallare väderleken,
fortgick snösmältningen ganska långsamt och räckte ända till midten af
maj.
Vårbruket kunde på grund häraf ej taga sin början förr än i slu—
tet af maj och afslutades ej förr än i början af juni. Till följd af den
kalla försommaren, som härefter inträdde, försenades all växtlighet på
ett betinkligt sätt. Grisskordens öde kunde lätt bedömas, hvar helst
man reste fram genom länet, och den glesa och tvinande sädesbrodden
lemnade en sorglig anblick. Kom så senare delen af juli, augusti och
början af september månader med jemn värme och erforderlig nederbörd,
och liksom genom ett trollslag började sädes— och rotfruktsfälten att visa
en aldrig anad utveckling. Högrödans tid var redan till största delen
äntilldagången, hvadan endast den del deraf, som genom försvåradt berg—
ningsväder blifvit å rot qvarstående, kunde draga fördel af denna gynn—
samma väderlek. I borjan af september visade sädes— och rotfruktsfäl—
ten, åtminstone i kustlandet, en äring, som vida öfverträffade allas för—
väntan, och de jordbrukare, som hade lättare jordmån och lämpligare
läge för sina åkerfält, kunde under första veckan af september afmeja
en gröda af utmärkt beskaffenhet, då deremot de, som antingen af lik—
nöjdhet och förlitande på den vackra väderleken läto sin färdigmogna
gröda qvarstå eller som af ogynnsamma lokala förhållanden voro dertill
tvungna, blefvo så godt som alldeles utan frösäd, ty nätterna till den
S:e och 9:e september inträffade så skarpa nattfroster, att nyskuren säd
frös på skylarna. Denna frost tyckes hafva sträckt sig öfver hela länet
och åstadkommit skada t. o. m. i trakter, der sid i mannaminne aldrig frusit.