Sida 10 [10]
OCR
210 —2 Andra frågan: Kunna några atgirder vidtagas för att främja rotfruktsodlingen inom länet? Länsagronomen Bosin inledde äfven denna fråga genom att om— nämna, hurusom denna fråga för några år sedan varit föremål för säll— skapets öfverläggning och att den då öfverlemnats till länets landtbruks— tjänstemän att omhändertagas. Rotfruktsodlingen vore mycket vigtig för kreatursskötseln, hvarför nödigt vore att något göres för att få den till allmännare stånd inom länet. Talaren anforde, att man inom W esternorr— lands lin borjat utdela pris till jordbrukare, som å minst */, tunnland kunna uppvisa den bästa rotfruktskörden och under förlidet år hafva 8 sådana pris utdelats. Han föreslog med anledning deraf, att någon åt— gärd i den vägen äfven inom detta län vidtages. Direktör Kjellén instämde med herr Bosin att någonting borde gö— ras for rotfruktsodlingen. Förr i tiden sade man: »visa mig din plog, så skall jag säga, hvilken jordbrulwuc du är»; nu kan man säga, »visa mig ditt rotfruktsland, så skall jag säga, huru du sköter ditt jordbruk.» Sedan potatisen mfordes, gick rotfruktsodlingen tillbaka, men rotfruktsod— lingen är af ofantligt stor betydelse för jordbruket. Talaren foreslog premier på 50 eller 25 kronor, ty endast genom föredrag och undervis— ning vinnes ej målet. De, som foretagit någon rotfruktsodling, brydde sig ej om att rensa sina rotfruktsland, men fingo de premier, torde nog insikten om rensningens nödvändighet så småningom komma till stånd. Länsaqronommz Bosin ville anföra ett exempel vis å vis rotfrukts— odlingen inom länet. För några år sedan hade talaren varit hos en bonde i Skellefteå socken och gifvit honom råd angående 1otfruktsodhng, hvilka synbarligen mottogos med misstroende. När talaren ett par år senare besökte samma bonde, frågade denne, om han finge visa sitt rotfrukts— land, och han hade verkligen foljt talarens anvisningar, for att han ej trodde så mycket pa dem utan for att bevisa, att talaren haft orätt. Ansåg att premier på 25 å 30 kronor voro tillräckliga. Ofver_;agmastaren Hellström ansåg det vara ett faktum, att rot— fruktsodhngen är ringa i Westerbottens län, men detta berodde måhända på att klimatförhållandena ej voro så lämpliga. Rotfruktsodlingen kräf— ver äfven mycket arbete, och arbetskrafterna äro dyra i länet. Talaren anhöll, att direktör Kjellén ville upplysa om de resultat, rotfruktsodlingen lemnat vid Yttertafle landtbruksskola. Direktör Kjellén lemnade en utförlig redogörelse öfver huru rot— fruktskulturen utvecklat sig inom vårt land till den stindpunkt, den nu eger, och redogjorde derefter for det sätt, hvarpå den bör bedrifvas. Han ansåg, att orsaken, hvarför rotfruktsodling i så ringa skala forekom, be— rodde på okunnighet hos folket. Rotfrukter lemna mycket större vinst pr tunnland än spannmål. å Kronolänsman Broman trodde äfven, att okunnighet vore förnämsta orsaken, hvarför rotfrukter ej odlades. Talaren hade sig bekant, att flere forsok misslyckats och att mask dertill varit orsak och undrade om ej &
