Sida 10 [10]
210 —2
Andra frågan:
Kunna några atgirder vidtagas för att främja rotfruktsodlingen
inom länet?
Länsagronomen Bosin inledde äfven denna fråga genom att om—
nämna, hurusom denna fråga för några år sedan varit föremål för säll—
skapets öfverläggning och att den då öfverlemnats till länets landtbruks—
tjänstemän att omhändertagas. Rotfruktsodlingen vore mycket vigtig för
kreatursskötseln, hvarför nödigt vore att något göres för att få den till
allmännare stånd inom länet. Talaren anforde, att man inom W esternorr—
lands lin borjat utdela pris till jordbrukare, som å minst */, tunnland
kunna uppvisa den bästa rotfruktskörden och under förlidet år hafva 8
sådana pris utdelats. Han föreslog med anledning deraf, att någon åt—
gärd i den vägen äfven inom detta län vidtages.
Direktör Kjellén instämde med herr Bosin att någonting borde gö—
ras for rotfruktsodlingen. Förr i tiden sade man: »visa mig din plog,
så skall jag säga, hvilken jordbrulwuc du är»; nu kan man säga, »visa
mig ditt rotfruktsland, så skall jag säga, huru du sköter ditt jordbruk.»
Sedan potatisen mfordes, gick rotfruktsodlingen tillbaka, men rotfruktsod—
lingen är af ofantligt stor betydelse för jordbruket. Talaren foreslog
premier på 50 eller 25 kronor, ty endast genom föredrag och undervis—
ning vinnes ej målet. De, som foretagit någon rotfruktsodling, brydde
sig ej om att rensa sina rotfruktsland, men fingo de premier, torde nog
insikten om rensningens nödvändighet så småningom komma till stånd.
Länsaqronommz Bosin ville anföra ett exempel vis å vis rotfrukts—
odlingen inom länet. För några år sedan hade talaren varit hos en bonde
i Skellefteå socken och gifvit honom råd angående 1otfruktsodhng, hvilka
synbarligen mottogos med misstroende. När talaren ett par år senare
besökte samma bonde, frågade denne, om han finge visa sitt rotfrukts—
land, och han hade verkligen foljt talarens anvisningar, for att han ej
trodde så mycket pa dem utan for att bevisa, att talaren haft orätt.
Ansåg att premier på 25 å 30 kronor voro tillräckliga.
Ofver_;agmastaren Hellström ansåg det vara ett faktum, att rot—
fruktsodhngen är ringa i Westerbottens län, men detta berodde måhända
på att klimatförhållandena ej voro så lämpliga. Rotfruktsodlingen kräf—
ver äfven mycket arbete, och arbetskrafterna äro dyra i länet. Talaren
anhöll, att direktör Kjellén ville upplysa om de resultat, rotfruktsodlingen
lemnat vid Yttertafle landtbruksskola.
Direktör Kjellén lemnade en utförlig redogörelse öfver huru rot—
fruktskulturen utvecklat sig inom vårt land till den stindpunkt, den nu
eger, och redogjorde derefter for det sätt, hvarpå den bör bedrifvas. Han
ansåg, att orsaken, hvarför rotfruktsodling i så ringa skala forekom, be—
rodde på okunnighet hos folket. Rotfrukter lemna mycket större vinst
pr tunnland än spannmål. å
Kronolänsman Broman trodde äfven, att okunnighet vore förnämsta
orsaken, hvarför rotfrukter ej odlades. Talaren hade sig bekant, att flere
forsok misslyckats och att mask dertill varit orsak och undrade om ej
&