OCR
och plägar döda avancerade ftisici utan att bronkopneumonier eller pleuriter hinna uppstå; sjelfva infektionen i ett tidigare stadium synes tillräcklig, liksom den i allmänhet är tillräcklig att på samma sätt döda ålderstigna eller genom föregående sjukdomar försvagade. Utan tvifvel har influensan sålunda dödat icke få genom ftisis, andra sjukdomar eller ålder svaga individer, hvilka annars kunnat motse en åtskilliga månader längre lifstid. Obduktionerna visade, hvad öfriga organ beträffar, föga anmärkningsvärdt. Hjernhinnorna visade vanligen stas och ödem, hjernmassan visade ofta ökad blodprickighet; larynx, trachea och farynx visade sig vanligen innehålla sekret af samma art som det i bronkerna befintliga; en gång hade under sjukdomen abort förekommit, utan att obduktionen kunde påvisa annan orsak till densamma än infektionssjukdomen; i flera fall förekommo variga otiter. De mera aflägsna följderna af influensan och dess komplikationer hade man ej sällan tillfälle att studera under de följande månaderna efter epidemiens utslocknande i januari. Inalles 12 fall förekommo, i hvilka dödsorsaken utgjordes af sjukliga förändringar af denna art. Den förnämsta var, som man kunde förutse, tuberkulos som sällat sig till influensabronkopneumonier. I flera fall kunde med visshet af obduktionen utsägas att dekursen varit den nu sagda; influensan var det primära och tuberkulosen sekundär. De tuberkulöst förändrade lungpartierna utgjordes nämligen uteslutande af de bronkopneumoniska härdar, hvilka under influensan uppkommit, och hvilkas uppkomst blifvit kliniskt påvisad. Dessa voro så godt som fullständigt förvandlade till tuberkulösa massor; tuberkulösa peribronkiter med ostiga pneumonier, i hvilka massor af tuberkelbaciller kunde påvisas;